Från Natursidan.se uppsnappas följande:
”I slutet av november upptäcktes en ny dvärgtigerkatt i Brasilien och i förra veckan ett nytt trädpiggsvin. Nu är det dags igen och den här gången rör det sig om ett ännu större däggdjur – en ny tapir-art som lever i Brasilien och Colombia. Det är ett av de största djuren som lever i Sydamerika, men dess existens har hittills bara varit känt av lokalbefolkningen i området.”
Läs mera här.
Läs NATURSIDANs artikel.
”Tornseglare (Apus apus) är en fågel inom familjen seglare, och ordningen seglarfåglar, och enda representant för familjen i norraEuropa. Till formen påminner seglarna om svalorna, men de är inte närmare besläktade med dessa tättingar, utan likheterna beror påkonvergent evolution. Istället är seglarna närmast besläktade medkolibrier och trädseglare. Tornseglaren har ett stort utbredningsområde och häckar över stora delar av Palearktis. Den är en flyttfågel och har sina vinterkvarter i Afrika, framför allt söder om ekvatorn.” Läs mer på Wikipedia
”Ny mikroteknik kan nu visa vart tornseglaren och andra små fåglar tar vägen under vintern. Fågelforskare sätter en liten ryggsäck som mäter ljuset på fåglarnas rygg, en sk ljuslogger. Tekniken har varit en revolution för forskning på fåglar som inte orkar bära en GPS-sändare.” Läs mer på svt.
Sydamerika var länge skilt från Nordamerika och då utvecklades ett helt separat djurliv. Några arter har en levnadsstil som gör att de trots att de inte är släkt fyller nischer som i gamla världen upptas av helt andra arter. Kapybaran är en sådan art, som lever på flodhästvis och tillbringar mycket tid i vatten samt är en duktig simmare och dyker ofta i upp emot 5 minuter.
Vattnet är också en tillflyktsplats vid fara, men där kan den falla offer för såväl krokodiler som anakondan, världens massivaste orm. På land visar den att den också är bra på att springa.
När den simmar är bara ögonen och nosen synlig ovanpå vattenytan.
Utbredningsområdet utgörs av stora delar av Sydamerikas slättland och angränsande delar av Centralamerika.
Kapybaran är en gnagare. Den är nära släkt med marsvin, men avsevärt större. Dess närmaste släkting är klippmarsvinet och vissa för arterna tillsammans i en underfamilj av marsvin (Caviidae). Den är världens största gnagare. Kapybaran har en kroppslängd på cirka 130 centimeter och en vikt på omkring 60 kilo. Hur stor den egentligen är framgår när den visas tillsammans med en människa, såsom bilden visar.
Kapybaran är inte en hotad art och den jagas för köttets och hudens skull.
För den stora allmänheten blev kapybaran känd då Jan Lindblad visade sina naturfilmer på 60-talet.
Denna stora gnagare är helst aktiv i skymning och gryning, medan den under dagens hetaste timmar vilar i grunda vattenpölar, gärna med slam. Den sover på natten och gömmer sig då i tät vegetation. Där det bor många människor är kapybaran oftare nattaktiv.
Födan består mest av gräs men även vattenväxter i mindre utsträckning.
Läs gärna om den tama kapybaran som du ser på bilden ovan.
Björndjuret, eller som det också kallas, trögkrypare, har fått det latinska namnet Tardigrada, vilket härleds ur tardus, långsam, och gradus steg.
Björndjuret är ett mycket litet djur på som mest en millimeters längd och lever i huvudsakligen i vatten, men kan också hittas på land. Och det tycks inte finnas någon miljö som är för ogästvänlig för att ta livet av dem. De är kanske de tåligaste organismerna på jorden. Vissa av dem kan överleva långa tider utsatta för stark strålning. Man har i experiment kylt ned dem till endast några grader över den absoluta nollpunkten och de har överlevt. Det vill säga att man kylt dem till nära noll grader på Kelvinskalan, vilket motsvarar −273,15 °C på Celsiusskalan. Vid den temperaturen är helium flytande.
Men inte nog med det. Björndjuren tål även kokande vatten och de är så tåliga att inte ens vakuum tar livet av dem. De har tagits med till ISS, den internationella rymdstationen och överlevt vistelsen i rymden utanför ISS! Man säger att de övergår i ett så kallat kryptobiotiskt stadium, alltså ett stadium som innebär en helt eller nästan helt avstängd ämnesomsättning, metabolism.
En intressant site på nätet är APOD, Dagens astronomiska bild. Där får man även förklarande text på engelska.
Den som aldrig har besökt APOD tidigare kan förvånas över att det ibland förekommer bilder som inte direkt har med universum att göra, som i det här fallet när man presenterar björndjuret.
Se fler vetenskapliga bilder på björndjuret.
”Den nya arten kallas lesula av lokalbefolkningen och har fått det vetenskapliga namnet Cercopithecus lomamiensis.
Den upptäcktes av en slump när forskare i juni 2007 råkade få syn på ett ungt exemplar i fångenskap i en inhägnad i staden Opala i den centrala delen av Kongo-Kinshasa.” / DN, läs mera
”Lesulan är närmast släkt med ugglemarkattan (Cercopithecus hamlyni), en annan regnskogsapa med utbredning längre österut. De båda arterna skiljer sig åt utseendemässigt. Ugglemarkattan är mycket mörk och har en ansiktsteckning som, precis som namnet antyder, liknar en ugglas.
Lesulan däremot, är mycket ljusare, och har anletsdrag som ser ut att ha lånats från en vis gammal gubbe. I övrigt liknar den en typisk markatta. Den tillhör de större arterna inom släktet med en vikt på upp till sju kilo.
Enligt forskarna, som beskriver arten i Public Library of Science, är den inte ovanlig och det är oklart varför den inte upptäckts tidigare.” / SvD
”Lesulans utbredningsområde på minst 17 000 km², är ett låglänt regnskogsområde och ligger mellan mellersta loppet av floden Lomani och övre delen av floden Tshuapa. Upptäckten publicerades 2012 i PLOS ONE.
Lesulan är skygg, men inte ovanlig i sitt utbredningsområde. Att den så länge varit okänd beror troligen på att utbredningsområdet först under senare tid undersökts närmare av biologer. Bland lokala jägare var lesula, som är artens namn hos den lokala Mbole-stammen, känd sedan tidigare.
Lesulans närmaste släkting är Hamlyns markatta, ugglemarkatta, som har sitt utbredningsområde något längre österut, öster om Kisangani och Kindu i Kongo-Kinshasa samt i nationalparken Nyungwe i Rwanda.
Storlek och utseende
Lesulan är en medelstor, långlemmad apa med en slank kropp. Vuxna hannar uppnår en kroppslängd (huvud och bål) av 47–65 centimeter och en vikt på 4–7,1 kilo. Vuxna honor är 40–42 centimeter långa och väger 3,5–4 kilo.
Ickebehårad hud i ansiktet, ögonlock och öron varierar i färg från grå/skär till gulaktigt brunt. Kinder, strupe och halsens övre del är gulbruna, i kontrast till det svarta på halsens nedre del och bröstkorgen. Hud och hår på skuldror och överarmar är svarta. Hår på kroppen är i band gulbrunt eller bärnstensfärgat och svart. Typiskt är att nedre delen av hårstråna varierar från vitt till svart över grått och sedan högre upp har tre till fyra band av gulbrunt/bärnstensfärg.
Matvanor
Lesulan har av det upptäckande forskningsteamet observerats livnära sig på bladfästen, mogna och omogna frukter, blomknoppar, …” / Wikipedia
Mer om apor:
”För första gången har forskare sett vilda bonoboer äta upp en medlem av sin egen art.” / Forskning och framsteg.
”Bonobo (Pan paniscus), även kallad dvärgschimpans, är tillsammans med den vanliga schimpansen de människoapor som genetiskt är närmast besläktade med människan.” Läs mera på Wikipedia.
Dessa video visar åttaarmad bläckfisk. Dess intelligens och inlärningsförmåga är häpnadsväckande.
Dessa bläckfiskar kan spruta ut bläck att gömma sig bakom.
De kan gå på bottnen.
De kan driva sig framåt med jetdrift.
De kan hålla reda på alla sina lemmar.
De kan slita sönder sin mat med sin papegojliknande näbb.
De kan skifta färg.
Den har gift.
De kan förändra sin kroppsyta.
Den har tre hjärtan.
De har en uppfattning om sin egen storlek och begränsning.
De har gott minne.
De lär sig kvickt.
De lär sig genom att iakttaga andra bläckfiskar.
De kan luras.
De kan lösa problem.
De har ett helt annat nervsystem med en avancerad hjärna som inte liknar vår.
Den har nio hjärnor.
Och de är ”bara” blötdjur, släkt med sniglar och snäckor.
Vi bör visa naturen större respekt!
Den tioarmade bläckfisken imponerar även den.
Bläckfiskar har funnits i hundratals miljoner år och var från början skalförsedda. De kallas ortoceratiter och ses ofta i kalkstensgolv och stentrappor. Den enda nu levande skalförsedda bläckfisken är är nautilus, även kallad pärlbåt.
En märklig anatomisk egenhet bland, många hos bläckfiskar, är att matstrupen passerar genom deras hjärna! Men inget är ju normalt hos dessa mycket intelligenta djur.
Vi bör visa naturen större respekt!
Läs mer om bläckfiskar.
”Kronisk Borrelia är en accepterad diagnos i övriga Europa och delar avUSA och behandlas framgångsrikt. Farorna med sjukdomen är verkliga. Invaliditet och död. Men det mörkas i Sverige. Liksom faktumet att den överförs från moder till foster via placenta och bröstmjölk och med största sannolikhet också är sexuellt överförbar. Vissa forskare menar att Borrelia är skyldig till vågen av Autism och ADHD, andra menar att MS, ME och FIBROMYALGI egentligen är Borrelia.”
Läs mera!
De flesta vet väl att fästingar kan smitta oss med borrelia.
Men hur mycket vet du om sjukdomen och hur mycket vet du om fästingar?
Och vet du att fästingbett inte är enda smittkällan?
Vet du hur sjuk du kan bli av borrelia?
Frågorna är många och här är de flesta svaren.
Vetenskapsbloggen 