Det finns olika typer av fallvindar och en sort av sådana är de så kallade katabatiska fallvindarna. De uppkommer när kall luft över en glaciär eller en bergskedja strömmar ner över lägre liggande områden.

Katabatiska vindar 1

I Antarktis förekommer det särskilt på våren då havet värmer luften ovanför, vilket får luften att stiga. Denna luft måste då ersättas av ny luft och den luften kan endast komma ifrån land där isen täcker marken och denna luft kan vara extremt kall.

Katabatiska vindar 3

Den vind som alstras på detta sätt kan nå orkanstyrka, vilket tillsammans med temperaturen gör den extremt farlig. Avkylningseffekten blir enorm. Ändå är det detta som pingvinerna måste stå ut med och överleva, vilket visar hur anpassningsbar naturen faktiskt är.

Katabatiska vindar 2

En piteraq är inuitiska för en katabatisk vind som uppkommer under kalla vindstilla nätter över den Grönländska inlandsisen. Den kalla luftmassan dras av gravitationen ned och utför sluttningar, men just genom raviner och klyftor tvingas luften samman och vindstyrkan ökar då och kan accelerera upp till dubbla orkanstyrkan, vilket innebär vindar på upp mot mer än 60 m/s. Orkan är en vindstyrka på minst 32,7 m/s.

En annan känd och beryktad katabatisk vind är boran. Den förekommer vid Adriatiska havet och i Turkiet,Grekland, Balkan och Ryssland.

Om fallvindar kan du läsa på SMHI:s hemsida.

Om piteraq kan du läsa på Illustrerad vetenskap.

Om vindens avkylningseffekt kan du läsa på Wikipedia.

Om boran skriver Wikipedia och om boran vid adriatiska havet kan du läsa på MittResVader

Läs också om Extrem vädersituation på Vetenskapsbloggen.

Sydamerikas motsvarighet till flodhästen

 

Sydamerika var länge skilt från Nordamerika och då utvecklades ett helt separat djurliv. Några arter har en levnadsstil som gör att de trots att de inte är släkt fyller nischer som i gamla världen upptas av helt andra arter. Kapybaran är en sådan art, som lever på flodhästvis och tillbringar mycket tid i vatten samt är en duktig simmare och dyker ofta i upp emot 5 minuter.

Vattnet är också en tillflyktsplats vid fara, men där kan den falla offer för såväl krokodiler som anakondan, världens massivaste orm. På land visar den  att den också är bra på att springa.

När den simmar är bara ögonen och nosen synlig ovanpå vattenytan.

Utbredningsområdet utgörs av stora delar av Sydamerikas slättland och angränsande delar av Centralamerika.

Kapybaran är en gnagare. Den är nära släkt med marsvin, men avsevärt större. Dess närmaste släkting är klippmarsvinet och vissa för arterna tillsammans i en underfamilj av marsvin (Caviidae). Den är världens största gnagare. Kapybaran har en kroppslängd på cirka 130 centimeter och en vikt på omkring 60 kilo. Hur stor den egentligen är framgår när den visas tillsammans med en människa, såsom bilden visar.

Kapybaran är inte en hotad art och den jagas för köttets och hudens skull.

Kapybara

För den stora allmänheten blev kapybaran känd då Jan Lindblad visade sina naturfilmer på 60-talet.

Denna stora gnagare är helst aktiv i skymning och gryning, medan den under dagens hetaste timmar vilar i grunda vattenpölar, gärna med slam. Den sover  på natten och gömmer sig då i tät vegetation. Där det bor många människor är kapybaran oftare nattaktiv.

Födan består mest av gräs men även vattenväxter i mindre utsträckning.

Läs gärna om den tama kapybaran som du ser på bilden ovan.

 

Temperaturflukuering

De mest dramatiska variation av temperatur som man känner till inträffade 22 januari 1943 i Spearfish, South Dakota. Runt halv åtta den morgonen steg temperaturen från -20 °C till +7 °C, påendast två minuter!

En och en halv timme senare sjönk temperaturen igen till -20 °C. Men bara en timme senare återvände temperaturen åter igen till +7 °C. Orsaken till detta dramatiska väder var att gränsen mellan kall luft från Kanada och varm luft från Stilla havet vandrade upp och ner längs en bergssida bredvid staden.

Bilden visar ett temperaturdiagram från den dagen.

Temperaturdiagram

Se mer fantastiska ting på facebook.

Läs även om katabatiska vindar på Vetenskapsbloggen.

I en skalan som mäts i nanometer (miljarddels meter) visar IBM enskilda kolmonoxid-molekyler i den här ”stop-motion”-filmen som de har gjort vid sitt laboratorium i San Jose, Kalifornien.

Mikroskopet förstorar över 100 miljoner gånger vid en temperatur på minus 268 grader. På det viset får man atomer att håller sig betydligt mer stilla än vid normala temperaturer.

Mikroskopet består av en minimal nål på en kopparyta med vilken man kontrollerar man  CO-molekylerna och drar dem till den plats man vill. Man flyttade dem bit för bit och tog ett foto varje gång man placerat molekylerna sen bit. Det blev sammanlagt 242 bilder i filmen.

Föga förvånande har Guinness Rekordbok utnämnt filmen till ”Minsta stop-motion-film”. Nedanstående film visar hur det går till.